Med bil till Italien 2015

2015, ett händelserikt år för oss. Beslutade i ett tidigt skede på året att fira allt på en gång med en resa genom Danmark, Tyskland, Schweiz med det stora målet Italien. På min (Hasse) födelsedag fick jag en bok av mina döttrar med familj där vi lovade skriva en skildring av vår resa, dag för dag. Har försökt samla begreppen och börjar här med första kapitlet:

MÅNDAGEN DEN 31 augusti 2015:

Efter att ha använt alla knep som finns var bilen färdigpackad och vi lämnade Bankeberg vid 10-tiden med målsättning att nå Tyskland första dagen. Paserade Danmark reste med färjan Rödby-Puttgarden. Vid 19-tiden och efter 68 mils bilåkande nådde vi fram till vårt etappmål Todesfelde. Ett litet samhälle på sidan av motorvägen Lübeck-Hannover.  Här övernattade vi i ett litet familjehotell, Jhankes. Ett mysigt hotell med trevliga ägare och till ett rimligt pris, 65 Euro för ett dubbelrum inkl. frukost.

Tisdagen 1/9 2015:

Att åka bil i Tyskland är inte det roligaste som finns. Köer och stopp p.g.a. vägarbete och olyckor är allt för vanligt. När vi lämnade Todesfelde vid 10-tiden beslöt vi lämna motorvägarna och köra mindre vägar med Rhendalen och Lahnstein som dagsmål. Lahnstein är en mindre ort, söder om Koblenz, vid stranden av Rhen. Vi hade bokat ett rum på "Der Altes Haus",ett litet hotell mitt i centrum med , som det visade sig, en reception som mest liknade en verkstad. Personalen var inte så språkbegåvad. Kunde knappt tyska engång. Hela hotellet stank av Wonderbaum (t.o.m. ute på parkeringen) . Förmodligen var hotellets alternativ till frisk luft! Tänkte att för en natt for det väl vara OK.

När vi checkat in tog vi en kvällspromenad och vid strandpromenaden hittade vi en restaurang Rheinkron där vi intog dagens middag, en Pizza med öl och vin. Mätta traskade vi "hemåt" och efter en dagstripp på 58 mil sov vi ganska gott även den natten!😠

Onsdagen den 2/9 2015:

Vi lämnade  Lahnstein utan större saknad och fortsatte söder ut. Efter besök på turistbyrån och Apoteket (ögondroppar) ställdes GPS-n in på Lorely, klippan som ligger vid en av de större krokarna på Rhen. Vi har passerat där flera gånger tidigare men inte av olika anledningar haft tillfälle att gå upp de 350 trappstegen till klippans topp. Ett av undantagen hände vid mitt (H) livs första Tysklandsresa 1959. Vi var på idrottsturne´ och då stannade vi just här för en paus. Vi vältränade idrottare SPRANG alla trappor upp till toppen! När vi kom upp fanns det bara öl att dricka (dessutom starköl!) vilket gjorde att vägen ner blev lite krokig med nära 1 liter öl i magen! Den här platsen är enligt sägnen känd för att en Sjöjungfru satt här och spelade så att sjömännen styrde sina båtar på grund. Vi såg inte till Sjöjungfun men en staty av henne fanns längst ut på udden av sandrevet där båtarna strandade efter sin grundstötning.Nu när vi satt där med en öl i solen stötte vi på ett gäng svenska turister från Gnosjö PRO som naturligtvis åkt buss hela vägen upp till toppen på en väg vi inte visste fanns. Dom bodde i Rüdesheim dit vi också var på väg, och vi fick tips om Weingut George Breuer där man sålde Rhendalens bästa viner! Ett tips vi utnyttjade för att sedan fortsätta färden mot Frakfurt am Mains och Hotell Meiniger. Ett som det skulle visa sig fint boende för 700:- / natt inkl. frukost och parkering. Det blev en annorlunda "middag" den här dagen.Panini och en flaska vin!

Torsdagen den 3/9 2015:

🙂Sol och vackert septemberväder. Idag hade vi siktet inställt på  Heidelberg vid floden Neckar. En stad vi haft planer på att besöka i många år. Det berömda slottet är ett måste när man är i Heidelberg. Efter mycket letande och många hårda ord hittade vi till sist vägen! (Dogge Doggelito i vår GPS sov den här dagen). Jag brukar protestera vilt när man skall betala för att få titta på gamla byggnader och kyrkor, accepterade priset , 6 euro/person! Det var inte så mycket att välja på om man ville se världens största vinfat som rynner nära 250000 liter. Tänk er den tunnan i en trädgårdsfest hemma i Sverige! Vi passade på att äta dagens lunch där inne på slottsgården. Den blev som vanligt riktigt nyttig😎Apfelstrudel med vaniljglass och kaffe.Tyvärr så gillade getingarna också vår mat så  vi fick flytta in i slottsvalven för att njuta av våra godsaker.

GPS-en ropade SÖDER så vi siktade in oss på Freiburg. Vi checkade in på Gasthus Ruh, ett bra boende till ett rimligt pris, 70 euro inkl. frukost, parkering och WiFi. Därtill en trevlig personal ingick i priset. Dagens 5-stjärniga middag intog vi på Burger King!

 

Fredag den 4/9 2015:

Nu började vi verkligen känna att vi ville köra vidare till Italien och Toscana. För att resa "fritt" i Schweiz, som vi passerar på vägen  söderut, måste man lösa en s.k. Vignette, en vägskatt som gäller för ett helt år. Även om man är där bara någon dag är priset samma (40 cfr). Fördelen är att man kan välja vilka vägar som helst att åka på. Har man inte det här märket på bilen och råkar välja en motorväg kan man bli stoppad av polisen med dryga böter som följd!

Vi passade på att göra ett stopp i Montreux vid stranden av Genevesjön. En stad som verkligen lever upp till att vara "Det vackra Folkets" stad. Hotell som liknar slott. En strandromenad  kantad  av palmer och andra exotiska växter. Vid en av parkerna vid strandkanten stöter vi på en staty som föreställer Freddie Murcury, den gamle idolen från popgruppen Queen som levde sina sista dagar här. Andra parker var prydda av konstverk av olika utseende. En del dekorativa, andra liknade mera förvriden järnskrot som någon lämnat för att bli av med det. Helt klart en upplevelse att strosa omkring där andra storheter än vi brukar finnas i samband med olika festivaler.

Vi fortsatte vidare ner mot Alperna och vi körde genom St. Berhardstunneln för att vinna lite tid i stället för att köra vägen över bergspassen. Tunneln är en betaltunnel och kostar 27 cfr att köra genom trots vårt inköpta vägskattsmärke. Vi har kört över passen (upp till 3000 meters höjd) tidigare och det är verkligen en upplevelse men det tar nästan en hel resdag att välja det alternativet. Trots att vi valde tunneln körde vi bland höga toppar och djupa dalar. Det gäller att ha tungan rätt i munnen och ögonen på vägen och inte bara titta på det vackra runt omkring.

Nu har vi nått fram till Italien och Dogge Doggelito i vår GPS stod oss bi så vi hitta till vår första natts boende i Alice Bel Colle i piemontedistriktet. Ett fint övernattningsställe, Motell Beleverde, med massor av vingårdar runt omkring.  Nu börja också vädret ordna till sig. +24 grader med växlande molnlighet var helt  OK. Kvällen bestod av en fin middag med ett gott vin från distriktet.

 

Lördagen den 5/9 2015:

Efter en lugn men för oss ovanligt varm natt lämnade vi Alice Bel Colle vid 10-tiden. Italien är ett mycket dyrt land att resa med bil i om man väljer deras Autostrador. Bensin + vägskatt på 10chf per mil gör att man i möjligaste mån väljer andra typer av vägar. Man för se och uppleva betydligt mera av landsbygden och de mindre orterna om man väljer de mindre vägarna. Har nog aldrig upplevt så  många  rondeller som efter dessa vägar. Så fort det kom en korsning så upplyste Dogge i GPS-n, "Korsa rondellen, ta andra avfarten till höger".

Efter vägen söder ut passerade bl.a. Carrara, berömt för sina marmorbrott. Från vägen ser de vita bergssidorna ut att vara snötäckta men det är marmorbrotten som lyser vita. Bergen är lite över 1000 meter höga så snö här på sommaren är ju inte troligt. Det är många Pizzabänkar ock Köksbänkar som fått sitt material härifrån. Också många byggnader i Italien har fått sin fasadbeklädnad här ifrån.

Efter att ha fuskat och kört Autostradan från Genua till Cecina anlände vi till La Corte di Montepitti vid 16-tiden. En lägenhet med 2 rum och kök och självhushåll. Ett utmärkt läge för kommande utflykter i Toscana. Med +25 grader och strålande sol kände vi oss välkommna till Italien  och Toscana.

Söndagen den 6/9 2015:

Vi vaknade upp till en helt underbar dag! +25grader och strålande sol från en klarblå himmel. Efter ett morgondopp i poolen (25 x 12 m) 50 meter från vårt hus blev det enitaliensk frukost på altanen. Vårt boende de närmaste 6 dagarna var perfekt beläget med endast 20 minuters bilresa till Medelhavet  och Barattis fina strand och med Toscanas böljande kullar runt omkring oss. Efter alla dagar och många mil i bil beslöt vi oss för en latisdag som tillbringades på stranden. med 27 - 30 grader i luften och minst 25 grader i vattnet och dessutom HÖGA härliga vågor blev vår dag på stranden en riktig hit. Vi badade och latade oss till långt fram på eftermiddagen/kvällen då vi återvände hem till vårt hus efter att ha inhandlat varor och fyllt upp vårt kylskåp. Efter en egen tillagad middag tillbringade vi några timmar i baren vid poolkanten och tog en drink och en wiskey. En fantastisk dag och vi kröp till kojs väl preparerade för morgondagens äventyr.

Måndag den 7/9 2015:

Vårt första stadsbesök i de gamla Italienska städerna i Toscana blev Siena. Det var c:a. 14 mil från vårt hus och tog oss några timmar att åka dit (småvägar). Ett stort äventyr i Italien är att hitta en parkeringsplats på ett vettigt avstånd från våra mål. Vi hittade en som vi förhoppningsvis skulle hitta tillbaka till när vi skulle hem. Vi promenerade till Piazza del Dumo och den stora katedralen. A köpte biljett för att få se insidan vilket jag totalvägrade. Kyrkan har så mycket pengar och jag (H) tänker inte öka på förmögenheten. Dessa pengar kunde dom kanske använda till att hjälpa till att mätta munnar som svälter i fattiga delar av världen. Mina fattiga euro gick istället till en god, härlig glass på en Gelatobar på Piazza del Campo med en kopp Espresso på baren Nannini som pricken över i:et.

På hemvägen besöt vi för att göra en tur till staden (byn?) Volterra.  Toscanas högst belägna ort med sina 550 meter över havet. En smal, slingrande väg över kullar och ner i dalar förde oss fram till Volterra. Den här platsen är känd världen över för sina Alabasterprodukter. I byarna runt omkring tillverkas allt från smycken, askkoppar, lampor, pedistaler, bord m.m. Idag när den vackra, vita Alabastern är lika poppis som på 70-och 80-talet säljs det mästa av produktionen i en butik mitt i Volterra. Eftersom vi har arbetat väldigt mycket här i Norden med framförallt Lampor i Alabaster var det mycket intressant att besöka butiken, se deras sortiment och beundra hantverkskunnandet som finns i området. Ännu mer intressant blev det när personen som var försäljningsansvarig visade sig vara en svenska som flyttat hit 1986. Vi hade mycket att tala om bl.a. priser på produkterna. En nära lika vår Pedistal som vi har i vårt hus visade sig idag kost 22000:-(!!!!). Den sålde vi för 500:- ut till butik. Nu blir det hem och värdera om det restlager vi har. Vi investerade i ett halsband i silver och Alabaster till Agnetha varefter vi vände hem till "vår" by på slingrande och backiga vägar. Den här dagen tror jag inte det blevnågon riktig middag över huvud taget utan vi stoppade i oss något ägg, grönsaker och frukt eftersom vi inte hade lust att fixa något annat. Äta kan man ju göra en annan dag! 

Tisdagen den 8/9 2015:

Efter ett morgondopp i poolen bestämde vi oss för att åka och sola och bada vid Medelhavs-stranden innan vi begav oss ut på nya upptäcksfärder i Toscana. Ytterligare en fantastisk dag med +30 grader och ett ljummet saltvatten i Baratti gjorde att vi drog ut på tiden innan vi styrde färden mot Livorno och Pisa. Första stoppet blev i Bolgheri, känt för sitt fantastiska vin Sassicaia. Mycket kultur att titta på och efter diverse travande på smala gränder med gatstenar, slog vi oss ner på en vinservering och vi lät oss njuta av var sitt glas vin från distriktet Efter denna "provsmakning" köpte vi 4 flaskor rött vin från Bolgheri DOC (17,30 euro/st). Var sugna på Sassicaia också men priserna på detta "vinguld" låg från 200 euro och över per flaska! Jag (H)passade på att köpa en extra fin Grappa för nära 40 euro. Den kommer jag INTE att bjuda på utan spara till mig själv.

Efter att ha gått omkring ytterligare en stund körde vi vidare mot Pisa. Väl inne i stan´ var det helt omöjligt att hitta en parkering som vi kunde hitta både till och från efter besök i centrum. Hade tänkt oss att se Lutande Tornet men för att föraren inte skulle få nervöst sammanbrott på bilister, scoterförare och gående tog vi beslutet att köra där ifrån. En fullständigt misslyckat byggnadsverk , ett lutande torn, som alla sett på TV var inte värt besväret. Vi köpte ett vykort (dagen efter) och drog därifrån eftersom timmen var sen. Det var ju en ny dag i morgon med flera intressanta platser att besöka. Middag? Nej inte idag heller, men ägg, frukt, grönsaker och ett gott vitt italienskt bröd och ett gott vin därtill är helt OK.

Onsdagen den 9/9 2015:

Solen fortsätter att lysa över oss och termometern visar +28 grader vid 10-tiden på förmiddagen. Trots detta skippade vi stranden eftersom vi bestämt oss för att besöka Firense och Chiantidistriktet. Firense (Florens) är för mig (H) Fiorentina och Kurt Hamrin, vår fotbolls-stjärna på 50-60-talen. Ingen fotbollsnörd glömmer nog hans mål i 3-1 matchen mot Tyskland 1958!  För övrrigt går det inte att berätta om alla kulturhus, (kyrkor naturligtvis) små prång, piazzor med mera men vi har sett dom alla. Man kan undra vad man har alla dessa kyrkor till. I Fliseryd är dom glada om det kommer 10 personer till Gudstjänsten och det är ju lite storleksskillnad på kyrkan i Fliseryd och i Italienska städer och byar. Idag passade vi även på att äta lite mat och eftersom jag (H) inte är någon vän av pasta fick det bli en riktig italiensk Pizza med vin och en stor stark. Naturligtvis avslyrade vi med en Gelato!

Dags att åka vidare till ett av våra huvudmål i Italien, nämligen vindistiktet Chianti och den s.k. huvudstaden Chianti Greve. Vi parkerade intill den "Svarta Tuppen" symbolen för Chianti-vinerna. Vi passade på att fylla på vårt vinlager med 3 olika lokala viner, bl.a. ett gjort på 100% Sangiovese DOC. Mycket nöjda med dagens utflykter återvände vi till vårt hus vid 23-tiden

Torsdagen  den 10/9 2015:

Alltså, idag gick det bara inte att motstå en dag på stranden i Baratti! En termometer som visar nära +30, ett blått Medelhav med härlig badtempertur, knallblå himmel och strålande sol, vad kan man mer önska sig så här i mitten på september. Packade vår strandfrukost och körde ner till PARADISET. Idag kostade vi på oss att hyra Strandstolar. Fördelen med detta är att man ligger (sitter)i ett område på stranden som är välstädat och reserverat för oss med solstolar. Man slipper många av de strandförsäljare med prylar som ingen vettig människa vill ha. Möjligtvis en eller annan dum turist lockas att köpa en solhatt eller ett strandlakan men det känns som ett onödigt inslag på stranden!

På hemvägen från stranden kör vi till en vingård för att handla lite lokalt producerat vin från Suvereto, närmaste större samhälle från vårt boende. Vi blev rekommenderade en Restaurang som skulle vara den bästa i omgivningen och bestämde att vi skulle äta där. En hel middag i Italien består ju ofta av upp till 7 olika rätter. Vi valde 3 för att orka med all mat. Har alltid hört (och tidigare provat) att det Toscanska köket ska vara så fantastiskt men jag är INTE imponerad! Lovar att göra en bra mycket finare och godare  middag för 70 euro än vad vi åt. Undrar lite vad Barfota-Ernst hittade som var så speciellt. Jag kan instämma i närodlade grönsake, frukt och vin. När man dessutom vet att djuren till 95% är "spetsade" med antibiotika tycker jag vi har bätte råvaror hemma.

I morgon reser vi vidare mot Gardasjön så nu packar vi ihop våra strandgrejor, sover en stund och kör vidare.

Fredagen den 11/9 2015:

Idag hade dagen kommit för att lämna härliga Toscana bakom oss och ställa in siktet på Venetien, närmare bestämt södra delen av Gardasjön. Vår valda plats för de närmaste 4 dagarna var Valeggio sul Mincio och anläggningen Altomincio Famil Park. Det här var nog en av de största fritidsanlläggningar vi sett. Vårt boende bestod av en villavagn med 3 rum och kök med möjlighet till eget hushåll. Det här med eget hushåll passade oss perfekt eftersom vi gjorde många utflykter och inte visste var vi befann oss när det var matdags. Vi rekommenderar detta form av boende till alla som inte nödvändigtvis behöver ha allt serverat på givna tider utan gillar att göra lite som man tycker. För 265 euro för 4 dagar är ett OK-pris och det blir pengar över att äta godare och välja vin med hög kvallite´.

Vi valde att fortsätta vår resa på mindre vägar eftersom det kostar nära 10:- / mil i vägskatt att välja de stora (men snabbare) Autostraderna. Bättre att köpa ett gott vin för dom pengarna! Färden från Toscana gick utanför de stora städerna t.ex. Milano och Bergamo som vi besökt tidigare och inte fanns tid till i vår planering. Via lite krokiga och backiga vägar i ett för övrigt ganska platt landskap kom vi på plats i "vår" villavagn och kunde i lugn och ro planera morgondagens tur runt Gardasjön.

Lördagen den 12/9 2015:

Efter ha sovit lite halvdåligt på grund av en felinställd aircondition (betydligt kallare här än i Toscana) packade vi bilen med vad vi behövde (och som vanligt, lite till) starta vi vår resa runt Gardasjön, Surfarnas Paradis! Första stoppet gjorde vi i Lazise, en mysig liten stad med centrum innanför de gamla stenmurarna , belägen alldeles vid sydspetsen av sjön. Fortsatte sedan vidare på östra sidan och mitt på dagen tog vi ett par timmars paus för frisk luft och sol och passade på att äta av vår medtagna kost. Det är märkligt att det blir så mycket folk och rörelse så fort man är vid strandkanten av en sjö. Man badar förstås även om det inte var Medelhavstemperatur men för övrigt klart och rent vatten.

Efter vår "lunchpaus" körde vi vidare mot norra spetsen av Gardasjön. På vägen stannade vi till och beundrade alla Kite- och Windsurfare där ute på vattnet. Fönvindarna från Dolomiterna ner mot Gardasjön ger en jämn och "lagom hård" vind gör den här delen av sjön till en perfekt plats för surfin´ . Både speed- våg och hopp är fullt möjligt. Ni som tror att Surfin´är en stenålders-sport borde åka hit och titta på hundratals brädor ute på vattnet. Det var inte utan att vi längtade tillbaka till tiden när vi bedrev surfskola hemma i Mönsterås och Loftahammar.(70-80 och 90tal)  Dessutom hade man gärna varit 25 år så man vågat prova Kitesurfin´ bland det häftigaste man kan tänka sig. Hur dessa hundratals skärmar (och surfare) klarar att i kanske 25 knop klara speed och höga, långa hopp utan att trassla ihop sina linor från sina skärmar är nästan ofattbart! Whooooow!

Vid norra spetsen av Gardasjön ligger Riva del Garda, områdets "huvudstad" och centrum för turister som kommer hit med buss. (t.o.m. från Sverige). Våra vänner från Kalmar, Margita och Tor Klarwall var här veckan innan oss och gav oss lite tips på vad vi borde besöka.

Nu har vi kommit över på västra sidan av sjön och körde söder över mot Valeggio sul Mincio, vårt boende. Vägen går på bergssidan och vissa byar "hänger" nästan över vattnet. Naturupplevelsen på den här sidan är inte lika som på östra sidan. Utsikten störs av att vägen går mest genom tunnlar som är både långa och mörka. På vissa ställen har man "hål" (ibland t.o.m. 2 hål i väggen)🙂  så man kan få en skymt av vattnet nedanför. Turen runt hela Gardasjön är totalt en mycket fin upplevelse!

Söndagen den 13/9 2015:

Den här dagen skulle vi enligt planerna använda för besök ute på vinodlingarna i området Venetien. Eftersom det nu hade blivit söndag ändrade vi våra planer eftersom nästan allt som är värt ett besök är stängt på söndagarna. Vi valde därför att köra till Venedig och efter mycket letande hittade vi ett parkerinshus intill en snabbtågsstation där man kunde ta sig tillPioazza Roma mitt i centrum av stan´. I +27 grader och 15000 steg tyckte vi att vi sett det mesta av sevärdheterna . Det finns ju inga gator i stan´ utan det var med benensom hjälp vi utforskade det vi tyckte var sevärt. Vi hoppade över Gondolerna, vilka de flesta var "parkerade" i väntan på nästa sommars turistinvation. A besökte som vanligt en katedral för att se insidan av den. Min åsikt om detta har ni förstått sedan tidigare. Jag promenerade runt på Markusplatsen och tittade på alla duvor som skitade ner omgivningarna och som till och med satte sig på tallriken hos restauranggästerna runt torget. Jag vill kalla det här för en sanitär olägenhet! Äckligt! Skulle aldrig tänka mig att sitta här och äta. Många smittor sprids nog av de här "söta" fåglarna. Ibland är pitoreskt och förfallet två stadier som är svårt att skilja på. Historiska byggnader och städer är en sak men att bo i dessa bostäder där vattnet når upp till golven i första planet måste vara en grogrund för mögel. Jag som allergiker skulle nog aldrig kunna bo här. Att trilla ner i vattnet i någon av alla kanaler måste vara en "nära döden" upplevelse. Tror att en miljö-aktivist skulle få hjärnblödning vid synen av allt som flöt omkring på vattnet! 

En tanke som slog oss var, hur togs sig alla som bodde här till jobbet? Ägde alla en båt eller jobbade man inte alls? Jag vet inte och egentligen bryr jag mig inte! Den här dagen fick vi en kulturell upplevelse lite över det vanliga. Man behöver det då och då.

På kvällen drabbades vi av ett kraftigt åskväder med spöregn och elavbrott. A hade åkt på en dundersnuva så hon fick kurera sig mednäs-ögon ock örondroppar så smaklökarna vaknade till  nästa dags vingårdsbesök.

Måndagen den 14/9 2015:

En riktig höjdardag som vi började med ett besök i den gamla staden Sirmione. En härlig stad mitt ute på en halvö i Gardasjön. Stan´hade massor med fin kultur att visa upp och under vår lunchpaus träffade vi på en riktig kulturnisse, en person som ÄLSKADE Inters fotbollslag som i helgen slagit Milan i ett Milanoderby. Han ägde baren vi åt på tillsammans med sin fru som visade sig vara ett riktigt Zlatanfan. Hon hade över 40 st T-shirt med Zlatanmotiv! Det kallar jag kultur!

Efter några timmars strövande drog vi vidare till byn Fumane och familjen Scaranis Vinhus. Vifick en sightsing genom vinmakeriet och deras vinkällare. Under ledning av frun i huset fick vi en grundlig information med tillhörande vinprovning. Valpolicella, Amarone, Ricioto, Soave och Pinot Grigio var en del av utbudet vi fick prova. Fantastiska viner! Vi köpte ett 20-tal viner, övervägande röda men det smög också ner några vita giganter. För 172 euro fick vi med oss en riktig smakfest hem.

Eftermiddagen tillbringade vi i en ytterligare berömd kulturstad, Verona. Här handlar mycket om musik och teater. Det går inte i ord att beskriva allt man ser , det finns så otroligt mycket sevärt. Vi besökte doch ett ställe som säkert många känner till, Balkongen där Julia lyssnade till sin Romeo som stod nere på torget och sjöng sin hyllning till den vackraste kvinnan han kände. På torget finns  ochså en staty av Julia där turisterna älskade att bli fotograferade med ena handen på hennes bröst. Speciellt asiater var intresserade av "stenbrösten" man kan undra varför. Vi hade tänkt hoppa över Verona p.g.a. tidsbrist men ångrar inte vårt besök där. Dagens stegräknare slog personligt rekord och dagens resultat resultat var nära 16000 steg. Väl värt besväret!

Nu var det dags att återvända till vårt boende vid Gardasjön. I morgon var det målet Lago Maggiore som gällde.

Tisdagen den 15/9 2015:

Ny resdag. Med +27 grader är det det en svettig historia att packa en bil på ett sett så man inte   behövde  göra om allt igen. Vin skulle ha sin plats på golvet mitt i bilen, Stora resväskor placerade så det "bromsade" upp plastkassar och liknade vid en inbromsning. Vi hade också en ganska stor elkylbag med oss för att kunna ha kyld dryck med mera med oss på resan. Eftersom "vi" 🙂är vana att packa så gick det som en dans! När man är ute på långtur med bil så brukar det alltid hända små malörer. Vi hade klarat oss bra utan nissöden ända tills nu när vi skulle lämna Altominico. När vi skulle svänga ut på vägen så kom det en stor lastbil som skulle ner på vår lilla väg. Jag tyckte jag kommit lite för långt fram på vägen och skulle backa någon halvmeter för att ge lastbilen större svängutrymme. Bakom mig hade en bil (Audi TT) kört fram väldigt nära mig vilket jag upptäckte för sent. Min dragkrok träffade bilens "plastgrill, som fick en  liten skada. Försökte göra upp på plats med föraren men han vågade inte ta beslutet själv utan var tvungen att ringa sin flickvän som var bättre på engelska (sa han) än vad han själv var. Allt är ju relativt och flickvännen var inte så duktig så det slutade med attdom ringde polisen som kom 20 minuter senare. 2 unga polisfröknar som absolut inte kunde engelska men som vi med gemensamma krafter hjälptes åt att skriva en skadeanmälan (på italiensk) som vi inte förstod någonting av. Å andra sidan förstod dom inte vad jag skrev på svenska. Jag hade under tiden kontaktat SOS och visste precis vad jag skulle göra nämligen "betala ingenting, hänvisa till oss, så fixar vi det här". Precis så gjorde jag och efter 2 1/2 timme slog poliserna ihop sina papper och försvann. Skulle tro att kostnaden för skadan (om jag fixat det) hade handlat om någon hundralapp. Mitt dragkroksskydd var säkert dyrare! Polisen fick ju i alla fall jobb i några timmar och skulle skicka en rapport av ärendet per mail vilket inte kommit. Vi fotade dock handlingarna för ev. kommande påhitt. Härligt att se 2 italienska polis i arbete!

Såkom vi då iväg och styrde färden mot Lago Maggiore och Maccagno på den italienska sidan av sjön. DEn här dagen var inte vår höjdardag för även Dogge Doggelito i vår GPS hade vaknat på fel sida. Han visade ossupppå en "väldigt" smal väg upp på en bergssida vid sjön som definitift inte var gjord för att köra bil på. Övertygad om att 2 st gående inte kunde möta varandra! Kom till sist fram till en riktig U-sväng där man kunde köra in nosen av bilen på en ännu mindre väg, backa några meter med bilen lutande i 45 grader i sidled för att till sist kunna vända och köra ner igen. Agnetha var då nära ett nervöst sammanbrott och väl nere fick vi sitta i bilen och pusta ut några minuter innan vi kunde köra vidare till rätt Maccaagno (visade sig att det fanns två) och fram till Hotellet vi skulle bo i. Ett fint litet hotell, centralt beläget med nära både till Supermarket och restaurangen. Fin utsikt, en flaska vin gjorde att även den här dagen blev fin trots regn!

Onsdagen den 16/9 2015:

För första dagen på vår resa vaknade vi upp med ett regn som visade sig skulle hålla på hela dagen. Det var också bara +15 så det kändes höstlikt. Vi åkte in tillLuino för att försöka hitta "något roligt" i butikerna eftersom det är en våldsam prisskillnad mellan Italien och Schweiz. Vi skulle ju vara kvar ytterligare en dag här så vi lade våra ideér på hyllan och tog en tur vid sjökanten både söder och norrut. Med regn och lågt liggande dimma såg man inte så speciellt mycket av berg och övrig natur. Vad gör man? Jo, vi hittade en stormarknad med en hel del godsaker i sitt sortiment såvi fyllde en kasse av diverse ost, bröd, frukt och grönsaker som tillsammans med ett gott vin gjorde att vi kunde återvända till vårt rum och slappa resten av eftermiddagen. För första gången på nära tre veckor slog vi oss till ro för att titta på TV. Om vi tycker att vihar dåliga TV-program i Sverige så var det här tusen gånger sämre. OK, de flesta kanaler var italienska (av naturliga skäl) . Franska fanns också i mängder liksom schweiziska på en dialekt man inte förstod någonting av. Hittade lite nyhetsprogram på tyska så vi kunde se att gamla Sverige fanns kvar på kartan men alla engelska/amerikanska t.ex. underhållnings-program var dubbade till tyska så vi kunde se en engelsk Wallander dubbad till tyska vilket verkligen var en annorlunda upplevelse. Vi stängde av TV:n och planerade i stället för morgondagen. Med lite vin och ost gick det alldeles utmärkt.

Torsdagen den 17/9 2015:

Efter att tidigare under vår resa haft en otrolig tur med väder och vind så hade vi nu kommit in i ett ny väderlekstyp med svalt väder, regn och dimma. Den här dagen hade vivikt för Locarno, en mycket vacker stad med subtropiskt klimat, palmer och exotiska blommor och buskar. Jag (H) har varit här förr på bl.a. en konferans med företaget Blaser Swisslube. En sak är helt klar att med regn och dimma blir inte upplevelsen lika som vid solsken. Runt staden finns flera floder som rinner ut i Lago Maggiore. Eftersom vattnet kommer uppifrån bergen så bildas många väldigt fina och höga vattenfall. Vi hittade också ut till småbåtshammnen där den ena båten var större och finare än den andra. Ett fint friluftsområde är också beläget precis vid strandkanten men vädret inbjud varken till bad eller solbad. Det finns en gammal museéjärnväg som går upp för bergssluttningarna till en platå uppe på bergskanten. Hade siktat in oss på den men med  berg döljda av dimma valde vi att låta bli den turen. Efter att kryssat runt i stan i några timmar vände vi åter mot Maccagno och vidare till Luino och Café - Pizzeria Esmeralda för lite en lite sen lunch. Handlade lite i vår Supermarket bl.a. 4 st enkilos burkar av Nutella till våra barnbarn. Damen i kassan såg lite skumt på oss när vi lade burkarna på varubandet. På kvällen passade vi på att äta en riktigt god middag vid hotellets restaurang,Italia. Här hade man bara öppet två dagar i veckan, ett bra alternativ till Sveriges turistorter där man stänger helt och hållet när skolorna börjar efter sommarlovet. Mätta och belåtna kröp vi till kojs för att vara utvilade till nästa dags strapatser,

Fredagen den 18/9 2015;

Vid 10-tiden var vi klara för avfärd från Maccagno mot Bern. Vi började känna av att nu var vi på hemväg. Att passera Alperna var förr ett äventyr. Väster ut på vår väg såg man silluetterna av topparna Jungfrau, Jungfraujoch och Eiger, toppar som är över 4000 meterhöga. Numera kör man genom St. Gottardstunneln, en tunnel som är över två mil lång. Vi fick klättra på alpvägarna även nu men inte alls som förr. Stora delar av vägen är ju motorväg numera. Vi valde att åka vägen över Luzern för att på vägen mot Bern titta in till Hasle-Rügesau och min gamla "arbetsplats" under nära 20 år, Blaser Swisslube, som jag (H) lämnade 2012. Allt var sig likt där vid kanten av floden Emme med sitt kristallklara vatten. Känner naturligtvis lite saknad. framför allt efter alla vänner man fått där under åren men allting har sin tid. Vi körde vidare på smala, kurviga vägar till Käseri Affentorn, producent av denäkta Emmentalerosten. Numera heter osten Schweizisk Emmentalar efter strul med varumärkesskydd. Det bör man vara observant på eftersom det i Sverige förekommer Emmentalerost från Holland, Belgien med flera länder. Att det är kvallitétsskillnad kan jag garantera! Fyllde på vårert ostlager i vår kylbag för att ta med oss hem till Bankeberg.

Vidare motr Bern. Lite spännande för att se hur och var vi skulle bo. Vi hade adressen bara till ett kontor varifrån ägaren skulle följa med oss och visa vägen. Det vi kom fram till var ett väldigt smart boende bestående av en lägenhet i ett hyreshus. Lägenheten bestod av 3 rum och ett kombinerat, gemensamt kök och vardagsrum. En av de anställda, en tjej från Malta, bodde i en lägenhet. En turistande mor och dotter bodde i det ena rummet och vi i det andra. Lägenheten var otroligt fräsch och städades precis som ett hotellrum, varje dag. Priset var 178 chf (c:a. 1600:-) för två nätter, fri parkering och fri WiFi samt ett kort för fria resor i hela stan´. Normalt (lågpris) i Bern brukar ligga på c:a 1500/natt. Det här var ett fynd och beläget så att det var mycket lätt att ta sig in till centrum av Bern.

Lördagen den 19/9 2015:

Den största anledningen för oss att resa vägen över Bern var att få träffa Pascal Schärer med familj. Pascal var min (H) kontaktperson på Blaser Swisslube sedan många år. Vi lärde känna varandra och blev mer än arbetskamrater under mina år som ansvarig för företaget Blaser i Scandinavien och Baltikum. Lärde också efter många besök känna hans flickvän, numera fru Lea och numera även deras två söner Maurice och Aurele.

Vi tog spårvagnen in till centrum av Bern och passade på att titta runt och uppleva gamla minnen sedan tidigare många besök. Bern är en mysig och trevlig stad att strosa runt i och det finns massor att titta på som t.ex. Klocktornen, Domen, Restaurangen Kornhaus med världens största ölfat. Krogen är belägen i ett gammalt sädesmagasin och finns två våningar under gatuplanet och bjuder gästerna på en fantastisk (men dyr) mat och en fin miljö. Det finns också en hel del torg och andra öppna platser med serveringar både ute och inne och inte minst platsen fram för parlamentsbyggnaden med sina fontäner. Det "torget" är ofta också platsen för olika marknader där man kan hitta allt från grönsaker till väskor och kläder. Ofta också någon bompa-bompa orkester vilket kanske är mer än sanitär olägenhet än en njutbar under-hållning! Mitt på eftermiddagen mötte vi Pascal med familj och tog en fika på stan´ och bestämnde att träffas i deras hus lite senare.

Pascal kom och hämtde oss och vi tog oss till deras hus i ett lungt område av Bern. Vi bjuds på Ragulette med ett gott vin och efterrätt bestående av hemgjord glass. Vi hade mycket att prata om så tiden gick fort och det var dags att ta adjö av familjen Schärer och väända åter till vår lägenhet i andra änden av stan´. Vi bestämde att göra allt för att träffas igen och då förhoppningsvis i Sverige. Vi har ju nära till mycket från vårt hus i Bankeberg och barnen var mycket intresserade av bl.a. Pippi och övriga Astrid Lindgrens figurer. 

Söndagen den 20/9 2015:

När vi läämnar Bern fick vi en känsla av att man var på hemväg trots att det var 175 mil hem. Dagens etapp gick till en liten stad i Tyskland, Schlitz, vid sidan av motorvägarna. Väl framme bodde vi på Hotell Cafe´ Hahn. Ett mysigt litet familjehotell. Väl incheckade "drog" vi uy på stan´ för att hitta en resturang som var söndags-och kvällsöppen. Vi hamnade på en grekisk restaurang Taverna Mykonos som visade sig vara ett trevligt ställe med god mat. Efter det obligatoriska glaset med Os och en gyrosmaträtt var vi mätta och belåtna och vandrade hemmåt i natten. På restaurangen serverade man mitt (H) favoritöl Bitburger. När jag berättade detta för ägaren fick jag med två "Bitburgerglas" och adressen till en leverantör som sålde Bitburger. Det är inte så lätt att hitta detta öl i butikerna eftersom det verkar vara ett lokalt märke som finns mest i Södra Tyskland. Glasen var säkert inte så dyra men gesten kändes fin!

Måndagen den 21/9 2015:

Efter ett morgonbesök hos Bitburgerleverantören där vi fyllde på vårt öllager gick resan fortsatt norrut. Vi hade tänkt köra vägen över Flensburg eftersom färjan Puttgarden / Rödby är dyr (1000:- enkel) men innebär 25 mil längre resväg. Efter att tittat in på Internet upptäckte vi att vår Brobizz också gällde vid färjan i Puttgarden och dessutom med nära 300:- rabatt. Valet blev enkelt och när vi dessutom hittade ett rum på en Herrgård endast 10 km från Puttgarden i en by som heter Strukkamp så passade det våra planer perfekt . Vi skulle ju göra vår sista shopping på resan hos Bordershop.

Resan upp till puttgarden gick smidigt eftersom det inte var så mycket trafik. Kom fram på eftermiddagen så vi hann att klara av Bordershop redan då. Vi hade ganska mycket prylar innan dessa inköp och det blev inte mindre nu men med viss möda fick vi plats med bde ytterligare lite vin plus öl och wiskey. Har aldrig varit med om att det varit så lite folk som var där och handlade som nu. Kanske 10 bilar på parkeringen och vi kanske såg 25 personer lalla omkring med kundvagnar inne i "båten".

Nu hem och i säng för att under tisdagen ta oss sista sträckan hem till Bankeberg!

Tisdagen den 22/9 2015:

Så var vi då framme på sistadagen av vår resa. Kändes lite tragiskt men ändå skönt att få komma hem till familj och vänner. Vi avreste från Tyskland vid 9-tiden och eftersom vår Brobizz fungerade på färjan till Rödby kom vi snabbt på båten. Det gungade lite lagom så det kändes att man var ombord på en båt. Vi "sparade" ju nära 300:- på vår överresa och dom kronorna var vi ju tvungna att "bränna" på färjans s.k. Tax Free-shop. Danmark välkommnade oss med ruskväder. Regnet hängde sedan med oss ända hem till Småland. Det var inte utan att vi längtade tillbaka till Italiens +30 och strålande sol. Hörde dock på vädernyheterna att även där hade man drabbats av kraftigt åskväder, hårda vindar och spöregn så varför längta dit? 

På hemvägen i Sverige åkte vi över bl.a. Älmhult där vi passade på att äta en äkta svensk middag med kallrökt lax, potatis och hovmästarsås. Mums!

När vi kom hem till Bankeberg hälsade Johanna oss "Välkommen Hem". Urpackningen av bilen tog i stort hela kvällen. Smutskläder i tvätten. Ost i kylen. Vin i vinförrådet. Öl på för den avsedd plats. Det blev ett tidigt sänggående vid 23-tiden vilket är mycket ovanligt för oss då vi för det mesta inte kommer i säng före 24.00!

Resan vi gjort har varit fantastisk. När man reser på egen hand med bil kan man ju göra avstickare och stopp där man vill. På så sett får man ju uppleva och se saker som flygresenärer aldrig får uppleva. Visserligen är 650 mil en respektingivade sträcka men tar man det lungt med dagsetapper på runt 50 mil är det inga problem.

Det blev en fin tripp för att fira Agnethas och min födelsedag och inte minst vår 50-åriga bröllopsdag. När vi gifte oss i Köpenhamn 1965 reste vi på bröllopsresa till Opatija i Kroatien i 3 veckor, också med bil men med 2 kompisar i bilen också. Den här gången reste vi själva. Vi hade planer att resa tillbaka dit men kände vi ville till Italien i stället, vilket vi inte ångrar. Jag (H) körde hela sträckan medan Agnetha satt brevid och bromsade (ibland). Får vi vara friska så blir det säkert någon mer resa om något eller några år.

Tack Agnetha för att vi gjorde den här resan tillsammans. Vi har ju gjort resor som den här tidigare och kommer förhoppningsvis göra det igen. Har sagt jag skall lämna tillbaka mitt körkort när jag fyller75 men får väl tänka om efter den här turnén genom Europa! 🙂❤👍